Bok som stannar kvar i kroppen - "Livet efter dig"

Livet efter dig av Jojo Moyes - 

fick mig att skratta och le, bli tårögd och satte igång grubblerier över vad som är rätt och fel, mänskligt och omänskligt.

Trots att den behandlar ett viktigt ämne och egentligen är en sorglig historia är den skriven med en stor klick humor och replikerna är rappa och fyndiga.

Första gången jag fick ta en paus, samla mig och dra djupa andetag i slutet av en bok.

Handling:

"En kärlekshistoria som får dig att gråta, skratta och bli arg allt på en gång"

Lou Clark och Will Traynor är så olika man kan vara. Lou bor hemma och försörjer sina föräldrar med lönen från

kaféet där hon jobbar. Hon har inga ambitioner utanför den lilla stad där hon bott i hela sitt liv. Will var en atletisk A-personlighet, framgångsrik aktiemäklare med toppjobb i London och snygg flickvän. Tills en motorcykelolycka tog ifrån honom alltsammans.

När Lou blir arbetslös tar hon jobbet som den totalförlamade Wills sällskapsdam enbart för att hon inte kan hitta något annat, och hon behöver verkligen pengarna.

Will har bestämt sig för att hans liv är trångt och glädjelöst, och han vet exakt hur han ska få slut på alltihop. Lou bestämmer sig i sin tur för att få Will att ändra sig. 

Ingen av dem vet att de kommer att förändra varandra för alltid.

Läs fler recensioner på Bokus

Om "Spill"

Hittade den här recensionen angående romanen Spill, (se nedan), på Bokus hemsida,
Jag tycker det var en bra beskrivning av boken i korthet, och jag håller med om att det är en klurig bok, vilket också framgår av recensionen :)
Det tog ett tag innan man förstod hur det hängde ihop och utifrån vems perspektiv man läser. Det växlar ofta och det gäller att hänga med. Lite kul med en annorlunda bok ibland som kräver lite mer.
Men ändå, boken är nog lite rörig för att vara riktigt i min smak. Lite svårt att hänga med i handlingen och känna att jag har kläm på vem jag följer och veta riktigt vad som händer, känner mer att jag svävar runt i periferin ibland. Men så är jag själv en person som får kämpa för att inte vara övertydlig istället, har jag en känsla av ;) Jag gillade att få en inblick i 1930-talet och tyckte det var ett intressant upplägg av boken med brevväxlingen och historien om Hedda emellan :) 

Resensionen: 

Klurig och läsvärd

Det är en rätt lurig tvist i romanen. Berättarjaget, en författare vid namn Sigrid Combüchen, bor i professorstaden i Lund. I en av hennes tidigare böcker har hon beskrivit ett foto av en familj, taget på 1930-talet. Fotot har hon hittat på ett antikvariat och haft som inspiration till romanen. Hon får ett brev från en äldre kvinna som känner igen beskrivningen av fotot och menar att det är hon och hennes mor, far och brödrar som är på bilden. Hon antar att Sigrid bor i hennes gamla hus och har hittat fotot där. Sigrid och kvinnan, Hedvig, börjar brevväxla. Sigrid skriver en roman om Hedda, med viss inspiration från Hedvigs liv. Hängde ni med? Författaren skriver en påhittad historia om sig själv, där hon skriver en påhittad historia om en kvinna. Den påhittade historien om kvinnan bygger till viss del på en annan kvinnas liv, som inte är påhittad, fast ändå påhittad, för hon finns ju inte på riktigt, bara i romanen. Läs! Det är Lund, professorstaden, Stockholm, 30-tal, damroman!